26/2-09

Tänkte skriva ett inlägg för ungefär 2 timmar sen. Men fastnade på en blogg där en kvinna som är 34 år och har fått diagnosen hudcancer. Och det i sin tur har lett till fler tumörer i kropp och hjärna. Hon har antagligen bara några månader kvar att leva. Om inte en ny behandling kan mirakulöst rädda henne eller ge henne fler månder.

Jag läste sida upp och sida ner och glömde helt av tiden. Man sitter och blir helt tagen och berörd.
Visst, det är svårt att hela tiden tänka på att man ska vara glad för att man är frisk, har en underbar familj, en fantastisk pojkvän, supergoa vänner och ett gott liv. Men någon gång måste man stanna till och verkligen vara tacksam. Tänka på
hur man mår, hur man lever och vilka man har i sitt liv, i sin närhet. Vad som verkligen betyder något.

När man får en sådan här stor inblick i livet, när man läser eller ser sådant här, man får en vägg framför sig skriver hur livet verkligen kan se ut. Då tar det emot att man bryr som om de mest ytliga sakerna. Men samtidigt är livet som det är. Det ska vara fullt med skratt, sorg, lycka, motgångar, gråt, ilska, tacksamhet, unna sig och mer där till.

Denna kvinna, Sabina, http://mittlivsabina74.blogspot.com/ är helt otrolig! Man är nog verkligen starkare än vad man tro i sådana här motgångar. Det kan handla om cancer. Det kan handla om att dumpa/bli dumpad. Det kan vara små eller stora bekymmer. Vad det än är så klarar nog de flesta sig igenom det. För det är så livet också kan se ut - man är ibland besegrad. Men trots en viss besegring har man sin osynliga sin sköld och fightas ändå!

Var glada för den ni är. Var lyckliga för de nära och kära ni har runt omkring er. Var tacksamma för att ni är friska.

♥  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0